Vid främlingars fötter

Noterar inne i snabbköpet hur oproportionellt stor del av städmaterielen som består av luftfräschare. Såna där som ”äter upp dålig lukt” och ersätter den med lavendel och citron och allt vad det är. En hel sektion. Kan bara sluta mig till att det är relaterat till boendestandarden.

På väg hem noterar jag att frisören säljer kepsar. Kanske inte så förtroendeingivande, men på något sätt ett anständigt alternativ. ”Ja klippningen blev ju kanske inte helt bra men varsågod, ta en keps istället.”

Den salongen undvek jag när jag häromdagen slutligen nådde gränsen för vad som är acceptabelt slitna toppar. Vid busshållsplatsen på Crwys ligger en som ser anständig ut så där gick jag in. Flickebarnet bakom disken gav mig en blick och sa: ”Jag tror jag får ge dig en tid hos Paul, vår stylist.”

Jahadu. Undrar vad Paul säger när han inser att det inte blir nån extreme makeover alls utan en toppklippning i väntan på Saras trygga sax hemma i Stockholm.
”If this was a date you would not even get to second base.”
”If this was a bar I’d like to order something to take the edge off.”

J tyckte jag skulle nämna My little pony för Paul men det tror jag vore ett misstag.

Handledaren i Bristol försäkrade att texten inte var så eländig som jag själv tycker. Hon gav också följande metafor: Avhandlingen är som ett 1000-bitarspussel fast utan bild att gå efter. Själv tror jag mer på Elfriede Jelineks Nobelpris-tal, där hon beskriver språket som en oregerlig, otrogen varelse som vägrar lyda order, som inte lyssnar till vare sig förnuftsbaserade argument eller ren vädjan, som hellre lägger sig vid främlingars fötter.

Ibland skriver jag ord och uttryck som tillhör någon annans text, någon annans tanke, någon annans språk. Jag känner igen dem, nämligen. Innebär det att jag inte tänker själv eller att jag inte har orden att uttrycka dessa tankar? Innebär det att jag snart inte kommer att märka konsekvenserna av mitt eget resonemang? Innebär det att jag inte kommer att kunna förklara för Paul att det är en toppklippning jag vill ha, inte en hockeyfrilla?

Doktorandtjänsten borde komma med något slags keps-alternativ. ”Ja det där gick ju inte helt enligt planen, men varsågod, ta en prozac istället.”

Kanske behöver jag en kväll på stan. Det blir lördagens projekt: den ukrainske fysikern i mitt förra hus åker hem på måndag och har dragit ihop ett uppbåd som ska, citat, ”tömma pubarna på folk”, vad det nu kan betyda.