Hur man håller gästforskare i schack

Kontoret var en annan kontaktyta som utgjorde vissa svårigheter för huset på R Gardens. Ibland misstänkte man språkförbistring, ibland ren idioti.
Vaktmästeriet var ett särskilt sorgebarn. I rumänskans rum var det omöjligt att stänga fönstret ordentligt och draget om natten gjorde att hon började få värk i ryggen. Hon gick till Kontoret för att påpeka detta och Kontorets frontkvinna lovade att problemet skulle åtgärdas.
När jag kom hem tre timmar senare fann jag mitt fönster inte bara stängt utan även låst och mögeldoften mer utpräglad än på länge, samt en lapp på skrivbordet som i irriterad ton upplyste mig om att det inte alls var något fel på fönstret, man måste bara stänga det så upphörde draget.

Inne hos rumänskan blåste fortsatt friska vindar.

Även den ukrainske fysikern försökte kommunicera med Kontoret. Kranen i köket droppade och det gjorde den även om man använde skiftnyckel för att försöka dra igen den. Dessutom var lyset på toa trasigt. Kontoret lovade beredvilligt att ställa upp. I slutet av samma arbetsdag kommer ukrainaren hem för att finna kranen droppandes som vanligt men lysröret i köket utbytt. Fortfarande kolmörkt på toaletten.

Fysikern betalade dessutom hyran varje vecka istället för i klump, och det tyckte Kontoret var väldigt besvärligt. Fyra av fem gånger försökte frontkvinnan kräva honom på mer pengar än vad som var tänkt, men eftersom ukrainaren var hyfsad på matte och det dessutom rörde sig om samma summa varje gång brukade hon gå långnäst ur den bataljen.

Enligt Kontoret hade de boende betydligt fler förpliktelser och ansvarsområden än dessa kunnat föreställa sig. I köket satt ett antal hotfulla lappar uppsatta med information om vad som skulle hända med de boende om de inte skötte sig.
Om köket var smutsigt så att städerskan faktiskt behövde städa vid sitt veckobesök skulle de boende bli ersättningsskyldiga.
Om brandlarmet gick i gång skulle de boende bli ersättningsskyldiga (vi hoppades att detta inte gällde om det faktiskt brann någonstans, men säkra var vi aldrig).
Om värmen var påslagen utan Kontorets vetskap och tillåtelse skulle de boende ja ni fattar ju.

Vid direktkonfrontation blev Kontoret oftast defensivt surmulet. Vid ett tillfälle gick rumänskan gick dit för att försöka förklara att hon inte stod ut med att bo i det blåsiga rummet. Detta tyckte inte Kontoret var särskilt intressant: däremot uttrycktes stark indignation över att rumänskan inte talat om detta tidigare - nu hade hon ju redan bott i tre veckor och skrivit upp sig till terminens slut. Kontoret ansåg att man nu skulle förlora pengar på att inte kunna hyra ut rummet till någon av de tusentals hugade spekulanter man haft uppradade i början av terminen, som nu försvunnit ut på Cardiffs övriga bostadsmarknad. Då rumänskan påpekade att ett antal andra rum hela tiden stått tomma och att det alltså knappast kunde vara fråga om någon mördande åtgång fnystes och frustades det från luckan, och sen var diskussionen avslutad. Något avslut av kontraktet blev det inte tal om.

Efter allt detta debackel kände jag att jag måste ta till det tunga artilleriet för att slippa ur Kontorets grepp och få flytta. Jag gick dit och berättade ingående hur möglet hängde från väggarna i mitt rum och att jag redan var överkänslig mot detta och att min läkare sagt att om jag inte flyttade ut skulle jag bli sjuk… Vid ordet mögel gjorde frontkvinnan en ofrivillig grimas och plötsligt fungerade samarbetet med Kontoret som ett väloljat maskineri: jag betalade för den tid jag bott, lycka till och see you later.
Ukrainaren noterade: ”You forgot the words law-suit and courtroom”, vilket kanske han hade rätt i.

Två timmar efter mitt besök hos Kontoret fanns en ny hotfull notis i köket. Den informerade om att hälso- och säkerhetsinspektioner av samtliga rum skulle genomföras veckan därpå. Dock, underströk Kontoret, var detta inte för att främja de boendes hälsa eller säkerhet, nej det skulle ingen gå och inbilla sig. Istället skulle man undersöka om de boende skött rummen ordentligt, då de ju skulle hyras ut igen nästa år till minst lika tacksamma och välmående gästforskare.

Med tanke på hur mögligt mitt rum var är jag tacksam att jag inte lämnade någon forwarding adress. Jag kanske rent av hade kunnat bli ersättningsskyldig.